Mer om Lars Mortimer och Hälge

Historien om Lars Mortimer

För att kunna teckna en serie som Hälge behöver man kanske inte bo i det vackra Hälsinglands inland, men det underlättar betydligt! Och där, just där det är som vackrast, bor Lars Mortimer och hans familj i en stor Hälsingegård, med en väl tilltagen ateljé på tunet utanför boningshuset.

Efter att ha tagit studenten började Lars att läsa konsthistoria i Uppsala. Den främsta anledningen var att han var intresserad av både konst och historia. Det ingick inte i någon medveten yrkes- eller karriärväg. Av samma anledning läste han praktisk filosofi, idé- och lärdomshistoria samt estetik. Vad det skulle leda till hade han mycket vaga föreställningar om. 

Under tiden han studerade i Uppsala gjorde han vad han alltid hade gjort. Han ritade. Under föreläsningarna hände det att han satt och tecknade skämtteckningar, så kallade cartoons.

En dag tog han Gud i hågen och skickade in teckningarna till en bildbyrå. Och till sin förvåning fann han en dag att de var publicerade i en tidning! Tänk att man kunde få betalt för något så roligt som att rita gubbar. Så under tiden han bestämde sig för vad han skulle ”bli” så ritade han. Att ”bli nå´t” fick vänta.

De akademiska studierna avslutades och Lars sökte och fick jobb som redaktör på serieförlaget SEMIC i Sundbyberg. Där fick han bland annat hand om två seriefigurer som aldrig tycks få mucka från värnplikten – 91:an och Knasen. Lars uppdrag på det jobbet var att se till att sidorna fylldes med serier, hitta på roliga tävlingssidor och hålla kontakten med en hel massa frilansande tecknare som skulle lämna material i tid.

Men Lars Mortimer började ganska snart att rita egna serier. Vem minns inte den lilla trollbjörnen Bobo? Han som älskade ostsmörgåsar med gurka på. Bobo hade en spännande kikare som han ställde in på bokstäverna FLAX och som gjorde att han kunde flytta sig dit han riktade kikaren. Året var 1978 och serien fick genast en egen tidning som älskades av barnen från första stund. Med i serien var också Klara, Hugge, Mickel Smarting och många andra figurer, alla lika trevliga. Ibland förekom också en älg i Boboserien. Han var kanske en tidig släkting till Hälge?

I Bobo fanns även en liten lurvig huvudfoting som kallades Gnutten. Han och de andra gnuttarna fick 1984 också en egen serietidning med namnet Gnutten & Co. Tidningen Bobo lades ner 1988 och Gnutten gick samma öde till mötes efter 6 nummer år 1990.

Efter att ha tecknat renodlade barnserier ville Lars pröva något nytt. Han ville testa att göra en humorserie i dagsstrippformat. Det var, i förhållande till vad han tecknat tidigare, något helt annorlunda. Dagsstripp är en annan miljö som kräver andra verktyg och lösningar, både vad gäller idéer och det bildmässiga. Resultatet blev en strippserie om två flodhästdamer. Den gjorde Lars tillsammans med en god vän, en galen engelsman som heter Des Cox. Flodhästdamerna höll till i en större vattenpöl i öknen och serien fick följaktligen heta Vattenhålet. Damerna hette Gladys och Hilda och gjorde väl inte så mycket mer än att de satt och pratade med varandra om män, livets förtretligheter och lite annat. En dag kom en älg vandrande in även i den serien och någonting började gro hos Lars.

Det som grodde var ett embryo... ett älgembryo. Lars gick havande. Orolig och grubblande. Blir det aldrig nå´t? Men så en dag startade födelsen. Och som vanligt kom den överraskande och plötsligt ... i baksätet på en Volvo 245 på väg mellan Alfta och Falun i gränstrakterna mellan Hälsingland och Dalarna. Nu visste Lars precis hur han ville ha sin älg, som funnits i hans undermedvetna så länge. Han skulle gå på två ben och kunna prata och tänka, ja, han skulle till och med kunna klättra i träd. Detta var för mer än 16 år sedan. Det tog ett bra tag efter förlossningen innan älgen fick sin perfekta form med nos, kropp och ben. Lars ritade och ritade om och ritade om och rit... men till slut så satt formen och Lars var nöjd.                     

1991 publicerades den första strippen i Svensk Jakt. Därefter följde publiceringar i svenska dagstidningar som idag är hela 49 stycken, 7 i Norge, 16 i Finland och 1 tidning i Estland.  

Serieförlaget Semic var inte sena att hänga på med att publicera Hälge i tidningen Åsa-Nisse. Premiären blev i nummer 10/91 som kom ut den 12/9 1991. Succén var given och läsarna ville ha mer.

Som man kan se på strippen här bredvid så har Hälge förändrats genom åren. I början var Hälge en aning kortare i kroppen och benen var inte fullt så långa och smala som på dagens älg. Han tappar sina horn under stor vånda varje år och hoppas förstås att det året efter ska växa ut en ståtlig krona på hans hjässa. Men en sextaggare är och förblir han.

 Hälge är verkligen nå´nting eljest, som man säjer i Hälsingland! Han är smart, slug, humoristisk, filosofisk och politiskt uppdaterad. Han kan konsten att vara deprimerad och det visar han med HELA kroppen. Han blir otroligt lycklig när höstens älgjakt är över och han faktiskt fortfarande lever.

 Hälge är lagd åt det manodepressiva hållet, vilket är förståeligt om man betänker att skogen vimlar av jägare som försöker ta livet av honom om hösten. Hans stolthet har ofta fått honom att önska att man skulle jaga honom för hans politiska åsikter istället för filéen!

 Lars Mortimer är en mycket produktiv herre som vid det här laget har ritat omkring 4.500 vardagsstrippar och omkring 600 söndagssidor! Vad säjs om arbetstakten 30 strippar var femte vecka året runt. För säkerhets skull har han alltid block och penna lätt tillgängligt vid sängkanten och han brukade ha en liten bandspelare med sig i bilen. Numera använder han också mobilen och ringer hem till sin svarare för att spara idéer. En idé till Hälge kan dyka upp när man minst anar och då gäller det att notera. Lars har varit vänlig nog att låta redaktionen ta del av hans snabba skisser som vi publicerar lite längre in i boken. Ibland kan det räcka med ett eller två ord för att han ska förvandla dem till ett skämt.

 Lars har många strängar på sin lyra. Han målar tavlor i akvarell och olja. Några av dem finns på Hälges Presentböcker och Julalbum. Många av tavlorna hänger på väggarna i den vackra Hälsingegården. Han är även en mycket skicklig porträttmålare.

 Någon undrar kanske om Lars Mortimer själv är en jägare. Och då brukar han svara att han gör det för jobbets skull. Men allvarligt talat så jagade han långt innan han började rita Hälge. Och redan som liten grabb fick han följa med sin far ut i skogen när det var älgjakt. Många undrar om jägarna i jaktlagen är med i Hälgeserien något som Lars bestämt förnekar. Men visst får han idéer i skogen.

Om någon frågar Lars vad Hälge tycker om att han jagar så blir svaret: – Vi talar aldrig om det, Hälge och jag! Han sköter sitt och jag mitt.

 Vi är glada att det aldrig ”blev nå´t” av Lars Mortimer.

// Redaktionen

Filmen om Hälge

Njut av kortfilmen om och med Lars Mortimer och Hälge!